Den här artikeln handlar om rapporten Utsatthet vid svenska universitet och högskolor – En undersökning om trakasserier, hot och våld mot forskare och lärare. Fokus är inte främst på dess resultat, även om de kommer att redogöras för i stora drag, utan mer på tillvägagångssätt.
Av David Brax, Senior Utredare, Göteborgs universitet
Rapporter om forskares utsatthet för hot och hat har förekommit i flera år. Samtidigt har det pratats om en hårdnande samhällsdebatt som underminerar den demokratiska processen. Detta adresserades i handlingsplanen Till det fria ordets försvar – för yrkesgrupper av särskild betydelse för demokratin (2017).
Till dessa yrkesgrupper räknades inte forskare och lärare inom högre utbildning, sannolikt delvis för att det saknades uppgifter om högskolesektorn. Därför beslutade Nationella sekretariatet för genusforskning tillsammans med Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) och Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) att skicka en enkät till SULFs medlemmar om erfarenheter av trakasserier, hot och våld. Syftet var att kartlägga omfattning, fördelning och konsekvenser.
Kartläggningar har ett antal motstridiga behov. Frågeställning och svarsalternativ behöver vara precisa för att fånga jämförbara händelser, samtidigt som de måste vara öppna nog för att låta resultatet forma problembilden snarare än att den föregivna problembilden styr resultatet. Vid en internationell utblick framkom att när forskares utsatthet undersökts har det ofta isolerat incidenter kopplade till forskningskommunikation, vilket utesluter många situationer.
Tillvägagångssätt och svarsalternativ
Undersökningen försökte fånga former av utsatthet, fördelning, vilka förövarna var och deras motiv. Men också vilka konsekvenserna är, för att uppskatta problemets allvar och motivera förebyggande och reaktiva åtgärder. Politikernas trygghetsundersökning användes som mall och frågor och svarsalternativ anpassades till målgruppen.
Former av utsatthet – i stället för ”har du blivit hotad eller trakasserad?” gavs en lista på möjliga kategorier av händelser. Dessa kan sedan vid behov särredovisas. Det är viktigt med alternativ för att fånga olika former av utsatthet, men inte så många att gränserna uppluckras och svar blir svårtolkade.
Oönskad sexuell uppmärksamhet, Hotfullt uttalande öga mot öga, Hotfullt telefonsamtal, Hotfullt e-mail, Hot/påhopp via sociala medier, Uthängd på internet, Blivit olovligen fotograferad/inspelad, Obehagligt besök, förföljelse eller kartläggning, Falska anmälningar, Annan hotfull händelse
Situationer – Viktigt att fånga i vilka sammanhang incidenter inträffar och inkludera mer vardagsnära situationer som undervisning och handledning.
Undervisning/handledning i samma fysiska rum, Undervisning/handledning online, Omnämnande/förekomst i sociala medier. Omnämnande/förekomst i andra medier, Debattinlägg, Pågående forskning, Publicering av forskningsresultat, Annat
Förövare – för att fånga var angreppen kommer ifrån. I vissa undersökningar har exempelvis studenter varit frånvarande som svarsalternativ.
Person som ej är verksam vid universitet/högskola, Verksam vid min institution/enhet, Verksam vid annan institution vid min universitet/högskola, Verksam inom mitt ämne, annat lärosäte, Verksam inom annan institution, vid annat lärosäte, Student, Annat, Vet ej
Detta följdes av frågor om vad man trodde förövarna ville åstadkomma, och eventuell koppling till någon form av gruppering.
Konsekvenser – För att få ett grepp om problemets allvar är det viktigt att undersöka olika typer av konsekvenser av utsatthet och oro.
Övervägt att byta eller lämna ett visst forsknings- eller undervisningsområde, Bytt eller lämnat ett visst forsknings- eller undervisningsämne, avhållit dig från att uttala dig i egenskap av forskare, Övervägt att lämna akademin, tvekat inför ett beslut, Påverkats att ändra ett beslut.
Bakgrundsfaktorer – Samtliga frågor kopplas till bakgrundsfaktorer som ämnesområde, anställningsform, könsidentitet, aktivitet i sociala medier och svensk/utländsk bakgrund. Vi valde att fråga om övergripande ämnesområde, då det finns för många enskilda ämnen för att ge grupper av svar som går att meningsfullt redovisa.
Lärdomar, åtgärder och framtida studier
Resultatet måste tolkas med försiktighet av ett antal skäl: Svarsfrekvensen var låg (runt 17 procent). Undersökningen skedde då corona-pandemin påverkade arbetssituationen. Svarsalternativen är öppna för subjektiva tolkningar. Dessa förbehåll måste beaktas när resultatet används.
Med det sagt: resultatet tyder på att erfarenheter av hot och trakasserier är vanliga i sektorn, och att problemet i stor utsträckning är internt. 39 procent av de svarande uppgav att de någon gång utsatts för hot eller trakasserier i någon form.
Utsatthet rapporteras av över 30 procent inom samtliga ämnesområden, men mer av aktiva inom humaniora och samhällsvetenskap. Kvinnor är mer utsatta än män för de flesta typer av incidenter, och rapporterar mer oro. Utsattheten är högre bland de mer aktiva inom forskningskommunikation. Konsekvenserna både av utsatthet och risk eller oro består av olika former av självcensur.
Många svarande är osäkra på vart de kan vända sig för att få stöd. Förövare återfinns främst bland studenter och kollegor till den utsatta, och incidenterna inträffar främst i samband med undervisning.
En intern problembild har konsekvenser för förebyggande och reaktiva åtgärder. Det kan också betyda att det ofta rör sig om konflikter, snarare än rena angrepp, vilket på vissa sätt är mer komplext att åtgärda.
Vi kan inte säga varför utsattheten är större inom humaniora och samhällsvetenskap. Kanske för att det är mer tolkande discipliner, som ofta berör laddade ämnen där oenighet består. Kanske handlar det om att resursbrist inom dessa områden leder till missnöje bland studenter, eller att konkurrens om knappa medel leder till friktion.
Rapporteringen av konsekvenser av utsatthet och oro pekar på att den faktiska utsattheten begränsas genom att personer avstår från att engagera eller uttala sig själva för att undvika risker och obehag. Detta är också att betrakta som en skada, såväl för det öppna samtalet som för individen.
Resultatet kan användas till viss del för att vägleda förebyggande åtgärder, men uppmanar också till mer fokuserade undersökningar: Kan utsattheten finfördelas mer över särskilda ämnen? Hur förhåller sig risken för utsatthet och dess negativa konsekvenser till forskarens/lärarens arbetsbelastning och resurser? För att undersöka hur utsattheten gestaltar sig i detalj behövs fallstudier och mer kvalitativt inriktade undersökningar.
Foto: Prostock-Studio