Svensk humaniora står starkare än på länge, med ökad internationell publicering, fler samarbeten och tydliga tecken på forskningsmässig förnyelse. Ändå saknas fortfarande en samlad politisk och strategisk vilja att ge området den roll det förtjänar i svensk forskningspolitik. Sverker Sörlin och Mats Benner menar att Sverige har mycket att lära av Norge – och att humaniora måste bli en självklar del av arbetet med vår tids stora samhällsutmaningar.
Sverker Sörlin, professor, Historiska studier KTH
Mats Benner, professor forskningspolitik, Lunds universitet
Illustrasjon: Jorm Sangsorn
Lära av Norge
Hur mår humaniora i Sverige? Frågan är berättigad. I Sverige är humanistisk kunskap mindre ofta diskuterad i offentligheten än i exempelvis Norge. Sverige har heller inte haft samma djupgående humanioradebatter som de som pågick i Norge under 00-talet – tellekantdebatten och debatten om publiceringsspråk och kvalitet (Norska listan, Nivå 1 och 2).
Sverige har heller inte, till skillnad från Norge, utvecklat en humaniorastrategi, och det har inte funnits någon motsvarighet till riktigt stora, långvariga humaniorafokuserade forskningsprogram som Norge haft flera av, särskilt med SAMKUL, Samfundsutviklingens kulturelle forutsetninger (med start 2011). Inte heller har Sverige haft någon samlad vitbok om humaniora som Norge fick med Humaniorameldingen 2017.
Sverige har inte gjort någon större och enhetlig utvärdering av humaniora av den typ som gjordes i Norge med HUMEVAL 2017 (följd av SAMEVAL). Och bara för att ytterligare understryka den markanta skillnaden i forskningspolitiskt engagemang: Vetenskapsrådet (Sveriges motsvarighet till NFR) har inte gjort några ansträngningar att strukturera utlysningar eller prioriterade programområden på ett sådant sätt att humanistisk kunskap skulle kunna antingen bygga större egna satsningar eller utveckla samarbeten med naturvetenskap, medicin och teknik.
Som en nästan övertydlig illustration av det bristande engagemanget kring humaniora uteslöts området ur Vetenskapsrådets bibliometriska analys 2025, med hänvisning till bristfälligt underlag.1 Först efter högljudda protester gjordes en analys – som för övrigt indikerade att svensk humaniora står sig väl internationellt.2 En detalj kan man tycka, men indikativt för en myndighet som inte fått grepp om vad det innebär att vara den största offentliga finansiären av just humanistisk forskning.3
Debatt
Det har inte saknats försök att få grepp om situationen. För omkring tjugo år sedan kom något som kan karaktäriseras som en kvalitetsdebatt. Höll svensk humaniora måttet? Många indikatorer tydde på att svaret var nej. Kritiken gällde oförmåga att ta sig an stora utmanande problem och svag internationell publicering.
Ett svar på detta under 2010-talet blev en mer utvecklad svensk forskning om humaniora, framvuxen bland forskarna själva. Ett annat blev intresseorganisationen Humtank, en tankesmedja grundad av humanistiska fakulteter med i dag 13 medlemsuniversitet, som svarar för undersökningar och opinionsbildning.
Humanistisk forskning förändrats avsevärt
På senare år har det kommit allt fler indikationer på att svensk humanistisk forskning förändrats avsevärt. Tydligast avläsbara är publiceringsmönstren där humaniora tillhör de bäst presterande fälten i Sverige under 2020-talet. Mycket tyder också på att forskningsstilen förändrats med fler och större samarbeten och fler större tvärgående initiativ.
Omvärldens bild av humaniora tycks dock inte ha hängt med lika snabbt. Ser man på universitetens och högskolornas egna strategiska planer för humaniora saknas större grepp. I en enkät Humtank genomförde 2022 (Humaniorastrategier i Sverige) konstaterades att även om det fanns många idéer, så saknades i hög grad ”ett explicitgjort tänkande kring varför humaniora behövs och hur området kan utvecklas”. Denna brist fanns både hos ”högskolepolitiska aktörer och lärosätena själva”.
STEM och humaniora
Detta strategiska vakuum riskerar att placera humaniora på efterkälken när många lärosäten nu utvecklar alltmer omfattande strategier. Dessa har i regel tydliga tyngdpunkter inom naturvetenskap, medicin och teknik. Sverige har mycket riktigt både en STEM-strategi och en ny STEM-delegation med uppdraget att skärpa STEM-fältet ytterligare.
Diskussionen om STEAM har gjort att ”Arts” i betydelsen konst, med all rätt, fått mer uppmärksamhet.4 Däremot tyder mycket på att humaniora, och även samhällsvetenskap, har svårare att få strategiskt gehör, inte bara på nationell nivå utan också på lärosätesnivå.
Försök har gjorts att sätta en bredare ansats på dagordningen5 men förverkligandet av dem stupar ofta. Hindren är bland annat administrativa gränser inom och mellan universitet, forskningsfinansieringens specialisering och en allmän oföretagsamhet från politiskt håll och ett ointresse inför humanioras bidrag.
Externa finansiärer
Däremot finns det ett växande intresse hos stiftelser och andra externa finansiärer för vad humaniora kan åstadkomma.
Riksbankens Jubileumsfond, den överlägset största privata finansiären av humaniora, har också inlett en kartläggande undersökning av humanioras status och villkor. Ambitionen är att etablera en slags baseline för en nödvändig diskussion om handlingslinjer och utvecklingsbehov. Projektet heter ”Humaniora under omställning” och leds av lingvisten Linus Salö vid Stockholms universitet.
Projektgruppen hade under två dagar i april en workshop i Stockholm med särskilt inbjudna forskare och diskuterade preliminära slutsatser från pågående undersökningar. Rent allmänt bekräftar resultaten den bild som tecknats ovan.
Gode och mindre goda nyheten
Den goda nyheten är att forskningens utvecklingskurvor pekar uppåt. Delvis tycks detta bero på att finansieringen ökat under de senaste decennierna (även om humanioras andel av de totala medlen har sjunkit). Den växande internationella publiceringen, och citeringen, tycks i huvudsak bero på policyförändringar (incitament att publicera på engelska) och på en mer konkurrensutsatt finansiering.
Mindre goda nyheter är att humaniora förblir ett ganska trögrörligt forskningsfält. Större delen av den externa finansieringen går till en handfull stora universitet med stora humanistiska fakulteter. Nya aktörer och forskningsmiljöer har svårt att ta sig in.
Ännu en god nyhet är dock att de som ändå lyckas hävda sig präglas av tvärvetenskapliga ansatser och originella forskningsteman och att de kan parera stora årliga skillnader i externa intäkter.
Humanioras inhemska betydelse
Samtidigt finns det gott om humanioramiljöer, både vid etablerade universitet och mindre högskolor, som är underkritiskt små och inte lyckas bygga resilienta forskningsmiljöer. De klarar inte att leva fruktbart under den konkurrens och volatilitet som extern finansiering innebär. Vad ska hända med dem?
Och vad händer med humanioras inhemska betydelse? Riskerar ökad publicering på engelska till att humaniora nedprioriterar sin samverkansroll och inte vill publicera böcker och inlägg i den nationella samhällsdebatten?
Utmaningar saknas alltså inte och ett utvecklat strategiskt tänkande skulle verkligen behövas. Detta tänkande varken kan eller bör utföras enbart på nationell nivå. Det krävs ett samspel med de enskilda lärosätena.
Deras ambitioner och förmåga att kraftsamla inom utpekade områden kommer sannolikt att bli avgörande för humanioras framtid, framför allt eftersom statens och externa finansiärers vilja att bidra kommer att bero i hög grad på vad staten anser vara viktigt – och vad lärosätena tycker är viktigt. Det sistnämnda inte minst.
Samordning?
Även om det finns exempel på samordning och fokusering bland lärosätena, är universiteten påtagligt försiktiga i sina prioriteringar. Andra länder präglas av mer markerade ambitioner bland universiteten – inte minst Norge, men också danska, nederländska och brittiska lärosäten visar prov på större omställningsförmåga.
Dessvärre har den svenska nationella nivån under lång tid varit föga uppmuntrande i dessa frågor. I jämförelse med andra nord- och västeuropeiska länder har Sverige haft en vag och oartikulerad nationell politik för humaniora. I den mån den funnits, har den varit defensiv och reaktiv. Humaniora framstår ibland som ett särfall som behöver en skyddande hand.
Tongivande humanistiska eliter har, med få undantag, sökt sig till ”egna” akademier och fakulteter som gett trygghet och intern prestige och där fört en debatt på egna villkor.
Märkvärdigt frånvarande
Däremot har de bara i mindre utsträckning sökt etablera sig i forskningspolitiska sammanhang, där de heller inte alltid ansetts oumbärliga. Effekten har blivit ett underskott både på politiskt inflytande för humanisterna och samhällelig relevans för deras egen forskning.
Som en följd är alltså humaniora märkvärdigt frånvarande när de stora linjerna för svensk forskning dras upp. Humanistisk kunskap nämns knappt alls i 2024 års forskningsproposition och fick bara en liten skärv av nytillkommande medel. Ungefär samma anemiska tillstånd har rått i decennier.
Det är alltså trots, snarare än tack vare, de rådande politiska och strategiska betingelserna som svensk humanistisk forskning befinner sig i en bättre position än på mycket länge. Trots vaghet och snävhet hos politik och lärosäten har humanistiska forskare, huvudsakligen av egen kraft reformerat både sin forskningsprofil och sina publiceringsmönster.
Vad som fattas är att utveckla detta vidare i strategiska format som ger inflytande både i lärosätenas interna prioriteringar och i den nationella forskningspolitiken. Dagens stora ämnen som klimat, säkerhet, AI, geopolitik, migration, globala beroenden, demografi har i samtliga fall djupa humanistiska dimensioner. Engagemanget och förnyelsen hos många av de svenska humanisterna behöver nu ackompanjeras av en mer kraftfull och visionär politik – där har Sverige mycket att lära av den norska utvecklingen.
Det pågående RJ-projektet ska avrapporteras i början av 2027.
- https://bit.ly/4tKmrdr ↩︎
- https://bit.ly/42DqKfE ↩︎
- Benner & Sörlin i Forskningspolitikk 4/25 https://bit.ly/4tzebgd ↩︎
- STEAM (Science, Technology, Engineering, Arts
and Mathematics) er STEM-fagene med Arts
i tillegg, for å fremme kreativitet og innovasjon
https://scholarship.claremont.edu/steam/vol1/
iss1/34/ ↩︎ - https://bit.ly/4uycRvD
https://bit.ly/4nAap4P ↩︎